Runt 60-talet fanns en motkulturrörelse psychedelic. En period i vårt samhälle där kanske de mest primitiva och libertina instinkterna hos människan kom fram. Narkotika och sex slutade bli ett tabubelopp för att bli en tvångsmässig del av många ungdomars livsstil. Konsten absorberade denna cocktail av element i ett upprörd samhälle och materialiserade det som vid den tiden var en uppfattning och en vital filosofi med stor bredd och öppenhet som säkerställde ett flytande uttryck, vild och befriat från all förtryck.
Termen psykedelisk användes först av en brittisk psykolog, Humphry Osmond, som bokstavligen betyder «själ manifestation»Och det växlades med termen lysergic, som hänvisar till det vetenskapliga namnet LSD, ett läkemedel som nådde sin apogee på ett oroande sätt. All konst, inklusive film eller litteratur, beströddes snart med egenskaper som skulle definiera en mycket speciell stil, där kalejdoskopiska och fraktala mönster var återkommande. Färgerna grupperades i kombinationer av vilda kontraster och collage och abstrakta konstruktioner som är typiska för delirium, extas, transcendens och det renaste psykedeliska återskapades på ett återkommande sätt.
Därefter vill jag dela den här strömmen på ett mer grafiskt sätt med några exempel som talar bättre för sig själva. Är denna estetik attraktiv för dig?
